Apotekaren som inte vill sluta jobba
Företagsresan skulle börja i tidig ålder, men en händelse 1971 satte käppar i hjulet. Dan har minst sagt en händelserik karriär. Han har introducerat världens största läkemedel, startat en av Sveriges största biodlingar och grundat Octean AB – egenvårdsföretaget som Spartan Redovisning har samarbetat med sedan 2002. Det för att bara nämna några saker!
Dan Magnusson har varit företagsam sedan fyra års ålder. Född i Landala under fattiga förhållanden började Dan som liten pojk att samla ihop flaskor och tidningar för att dra in en slant. Det var naturligt att det skulle vara så, berättar han.
Dans far hade ett hårt arbete i byggbranschen. Modern observerade och ville att sonen skulle utbilda sig för en bättre framtid. Sagt och gjort: 1966 var Dan den första i släkten att ta studenten. Och därefter var han fast beslutsam om att utbilda sig vidare till apotekare. På den tiden var apoteken privatägda:
– Främst var ambitionen att bli auktoriserad, köpa ett apotek och bli egenföretagare. Kanske var jag ung och naiv, men apotekare tjänade mycket pengar då. Tanken att jobba som anställd på apotek, den hade inte slagit mig.
Efter studentfirande i Barcelona och uppläsning av betygen i matte och fysik insåg Dan att han behövde jobba ihop lite pengar för att ha råd med apotekarutbildningen, som då var på Farmaceutiska Institutet i Stockholm. Han fick jobb på posten i Göteborgs hamn och jobbade ett år, tills han fick råd att köpa en bil att bo i och drog iväg.
1971, året när Dan blev färdigutbildad apotekare tog staten över apoteken:
– Precis när jag var färdig så gick rullgardinen ner. I samma veva fick jag reda på att jag skulle bli far också, så det var ju spännande!
Med utbildningen i ryggen var det i varje fall dags för praktik under ett halvår innan Dan kunde få sin auktorisation. Han fick en plats på Apoteket Ekorren i Älvsjö:
– Ägaren var ursinnig över att staten hade tagit över hans apotek. Och hans son, som skulle tagit över chefsposten, ville inte sätta sin fot där heller. Så där stod jag som ensam apotekare med ett dussin anställda receptarier. De såg plötsligt mig som chefen. Och jag kunde ju nada! Jag var nyexaminerad och hade aldrig jobbat i rollen. Men en av receptarierna kunde verksamheten väl, så jag höll mig till honom och lärde mig de viktigaste!
Efter praktiken gifte sig Dan med sin danska flickvän i Svenska Kyrkan I Köpenhamn, döpte barnet och bosatte sig tillfälligt i NØrrebro med fru och bebis.
Introducerade världens största läkemedel på marknaden
Med sin bas i Köpenhamn fick Dan anställning på Astra, Sveriges största läkemedelsföretag. Där arbetade han i 18 års tid med en rad olika funktioner. Först som läkemedelskonsulent, därefter som produktchef och internationell marknadschef där han åkte runt i världen och sålde betablockerare (blodtrycksmedel) och introducerade mag-tarm läkemedlet Omeprazol – världens största läkemedel.
– Det var en väldigt spännande tid. Jag arbetade på Astras dotterföretag Hässle i Mölndal, som till slut stod för all försäljning av Omeprazol. Omeprazol blev koncernens viktigaste produkt och Astra beslutade att Omeprazol skulle underordnas Södertäljes marknadsavdelning, eftersom det nu handlade om miljarder. Men det var ju vi på Hässle som hade slagits, ofta i motvind, för att få resurser till Omeprazol, och vi som hade trott på, kämpat och introducerat produkten. Så skulle plötsligt vi vara stödjefunktion. Jag blev putt och sa upp mig. Jag förstår vad de gjorde, och de gjorde säkert rätt. Men det var surt och jag kände att jag hade gjort mitt!
Dan gick vidare och blev anställd som VD på DCG (Drogcentralen i Göteborg) 1989. Några år senare hade han tur, berättar han. Det franska företaget Dolisos som ägde DCG hade beslutat sig för att satsa på Sydeuropa istället för Nordeuropa. DCG var till salu.
– Jag hade inga pengar så jag kunde inte köpa företaget. Men under tiden på Astra hade jag träffat en man vid namn Refaat el-Sayed. En mycket känd affärsman som blev framröstad till årets svensk 1985, men vars glansdagar var över när han blev avslöjad att inte ha någon doktorshatt. Han hänvisade till en examen i USA som han visst inte hade. Han föll kan man säga. Men! Han hade pengar och erbjöd mig hjälp att köpa DCG. Vi åkte fram och tillbaka till Paris för att förhandla om priset. Men vad jag inte visste var att han hade andra planer. Plötsligt drog han sig ur affären och då förstod jag att jag skulle få sparken. Han hade ju en hel del fuffens för sig. Och även fast inte jag var inblandad skulle aldrig någon tro att jag inte var det.
Dan gick till sin advokat och revisor:
– De höll med mig. Du kommer att få leta jobb igen, sa de. Men så kom revisorn på att jag hade ett bra track reckord på Astra. Och att jag dessutom hade varit VD, även om det inte var så värst länge, på DCG. Han föreslog att jag skulle gå till banken och se om jag inte kunde låna pengarna för att kunna köpa företaget. Jag trodde inte ett ögonblick på det, det handlade om 20 miljoner och jag stod till god för två. Men! Jag blev beviljad ett lån.
Äntligen stod Dan som egenföretagare. Drygt 20 år senare än tänkt, men med en rad erfarenheter i ryggen. Och nu skulle det göras affärer!
”Inte gift med företaget”
Företaget gick framgångsrikt och han drev det i tio år med drygt 25 anställda. Halvvägs in i bilden kom dottern Hanna Magnusson in. Hon hade flera års erfarenhet som Hotel Manager runt om i Europa. I DCG tog hon rollen som Intern Controller, och ansvarade över administration och ekonomi.
En dag kom ett stort tyskt företag vid namn Firma Heel och la ett bud på företaget. Budet var för bra för att tacka nej till – och efter många intensiva år kände Dan att det var dags för en liten paus:
– Jag ville resa runt och spela golf. Då ville jag bli singelhandikappare, det blev jag å andra sidan aldrig.
Hur tar man steget att vilja sälja när man byggt upp någonting så framgångsrikt?
– Jag är aldrig gift med företaget. Det är rent ekonomiskt och jag tror man måste tänka så. Sedan var en tredjedel av min försäljning homeopati, vilket är en mycket utspädd aktiv substans i vatten som ska kunna ge en effekt. Det är registrerat som läkemedel i EU, men i Sverige anses det i dag vara en total humbug-verksamhet. Jag såg att marknaden inte skulle hålla framåt.
Pausen var inte långvarig. Dan har alltid haft många järn i elden och så även under de tänkta lugna åren. Bland annat startade han Sveriges största biodling och utvecklade ett system för att samla in bigift, som användes mot ledvärk. Han startade också ett företag i Sankt Petersburg. Under den tiden bildades Patentverket i Moskva, som tidigare inte funnits i Ryssland. Dan var först med att lämna in patent på varumärket Aspirin (ägt av tyska Bayer) och tillverkade och sålde Aspirin i Ryssland.
Octean
Efter de – som Dan kallar det – lugna åren var det dags för någonting nytt. Dan hade samlat på sig en rad kontakter och ansvarade för kvalitetssäkringen av läkemedel på flera olika företag (något han gör fortfarande). Han berättar att han då drog in mer än 100 000 kr netto i månaden, vilket gav ett fantastiskt startkapital till en ny verksamhet. I samma veva kände sig dottern Hanna klar med hotellbranschen.
– Jag sa: ”kom hit, så startar vi ett nytt bolag”!
Sagt och gjort. Tillsammans startade de upp Octean AB och verkade från en lokal i Masthugget, Göteborg. Företaget tillverkar, marknadsför och säljer egenvårdsprodukter som säljs till hälsokostbutiker och apotek. I produktportföljen finns bland annat varumärken som Original Silicea och Silicea Mag-Tarm, GLYC, Saframyl Positive Mood och Bi-Pro Bi-Salva. Hanna har VD-posten och Dan står för produktutvecklingen. Efter några år kom även dottern Lotte Johannesson in i bolaget – som produkt- och marknadsansvarig. I dag bedrivs verksamheten från Kungsbacka.
Vad betyder namnet Octean?
– Ingenting, egentligen. Vi ville ha någonting med ocean. Men det finns så mycket där redan. Vi la in ett t, och det företagsnamnet fanns ledigt.
Vad skulle du säga särskiljer er från andra företag som säljer egenvårdsprodukter?
– Vi höll oss till ett fåtal produkter i början och lärde oss branschen. Felet många gör är att om inte en produkt går bra, så tar man in nya på nya produkter. Man måste veta när man kan börja öka. Vi började smått, blev duktiga på våra få produkter och har nu kunnat utöka med fler.
I dag har företaget 7 anställda, varav en nytillsatt apotekare. Dan berättar att de är noga med att den funktionen alltid ska finnas. Och att utbildning och kompetens är a och o när det gäller produkter.
– Det finns inte många familjeföretag i branschen i dag. Vi har överlevt på grund att vi har en så bra konstellation och att vi är ett väldigt bra team. Hanna och Lotte har stenkoll på marknaden. Jag står för produktkompetens. Tillför nya produkter och stoppar andra.
Du har ju en otroligt omfattade företagsresa och det är flera stora bolag med i bilden. Nu när du tittar tillbaka, vad skulle du säga att du har lärt dig mest på?
– Det är lika spännande alltihop. Biodlingen har jag sålt. Jag har faktiskt köpt och sålt flera företag under resan. Jag har lärt mig att gå vidare när det är dags. Som jag sa tidigare, jag är aldrig gift med bolagen. Men Octean har så mycket förutsättningar, så där känner ingen av oss att det skulle vara aktuellt att sälja.
Konsulttjänster viktiga
Octean har samarbetat med Spartan i femton år. Vi är såklart nyfikna på vad Dan tycker om samarbetet:
– Jag tänker inte på Spartan som ett konsultföretag. Jag ser att jag har Hillevi här. Och hon är jätteduktig! Det har varit på tal att ha en anställd för att sitta här hela tiden, men jag är emot det. Det händer så mycket inom det här området. Vi ska ha någon som jobbar med många olika företag och som därav behöver ligga i framkant. Anställer du en person så kan personen bara vad vi gör, och blir hemmablind på nolltid. Spartan är viktiga för oss för att de har fler kunder.
I dag är Dan en pigg och, som han själv säger, rimligt frisk 72-åring. Och han har inte bråttom med att sluta jobba! Däremot har han börjat trappa ner litegrann i tid. På torsdagar är det herrmiddagar tillsammans med ett gäng som han känt i massor av år. Han berättar om de som är med – alla med olika bakgrund. Bortsett från Dan och en till så har de gått i pension:
– Vi drar våra olika historier och minnen genom åren. Jag kan deras och de kan mina. Men vad händer när historierna tar slut?
Hur menar du då?
– Vad jag menar är att jag inte vågar sluta jobba. De som slutat får ju inga nya historier att berätta. Jag vill inte hamna i en dypöl där ingenting längre är nytt och spännande. Det kan hända att jag kommer dit en dag där jag trivs med att mata duvorna, men jag är inte där än!
Vill du veta mer om Octean AB? Här kommer du till deras nya hemsida och webbshop!