I tjugofem år har Patrik drivit sitt plåtslageri i Skene. Han berättar om hur branschen behöver utvecklas, glädjen i att se sitt färdiga hantverk och hur laganda är avgörande inte bara inom idrotten, utan också i företagandet.

Patrik visste i tidig ålder att han skulle starta eget. Efter lumpen jobbade han på lager, men det var inget han egentligen ville. Han ville jobba med händerna och skapa någonting som skulle finnas kvar. Eftersom hans svärfar var plåtslagare så ramlade Patrik in på yrket. Och han kände fort att det fanns en frihet i jobbet som han ville ha.

– Den ena dagen var aldrig den andra lik. Jag mötte mycket nya människor och fick kundkontakter även som anställd, då jag oftast var ute själv på byggena. Redan efter tre år kände jag att jag ville starta eget.

Av en slump, när Patrik var på semester med sina barn en sommar på High Chaparral, stötte han på en säljare från Linköping, som hade ett konkursbo med gamla maskiner från ett plåtslageri. Plötsligt hade Patrik åtagit sig att köpa maskinerna. Han ställde undan dem i en ladugård när han kom hem och fortsatte en tid som anställd.

Smarta vägar för att hålla nere kostnaderna

I början på 90-talet kom finanskrisen och folk blev uppsagda överallt. Företaget som Patrik arbetade på gick i konkurs. När företaget skulle startas om fick Patrik tillsammans med en annan anställd förfrågan om att bli delägare, men de kände att de hellre ville starta upp något eget. Och lagret med maskiner låg ju där i ladan och väntade på att få användas.

– Jag gick en starta eget-kurs och fick starta eget-bidrag. Det kan ju låta konstigt när det fanns fullt av arbetslösa plåtslagare. Hela systemet var lite upp och ner på den tiden. Men tack vare det kunde jag starta igång mitt företag. Det fanns heller ingen tanke på att ta lån med tanke på hur tufft det var i byggbranschen just då.

Kort innan firman startades upp drog sig kollegan ur, och Patrik började driva företaget på egen hand. Däremot anställde han kollegan tre år senare, som blev kvar i företaget i femton år. För att hålla nere kostnaderna delade han hyra, kontor och maskiner ihop med en annan egenföretagare i branschen – som han har hängt ihop med sedan dess.

Du har ju väldigt stora kunder, exempelvis Skanska. Hur har du fått de uppdragen?

– På den tiden när jag var anställd växte plåtslageriet från ett litet familjeägt bolag till att bli 20 anställda. Eftersom företaget växte så pass fort så fick vi som ville ett stort ansvar. Styret hängde liksom inte med, så man fick hålla i sina byggen själv och fick en relationen med platscheferna. När jag startade eget lyfte jag givetvis på luren och ringde de där kontakterna, som bland annat var platschefen på Skanska. Ett av mina första större jobb var då även Örby Centrum. Jag kommer ihåg att anbudet låg på 33 000, vilket jag då tyckte var jättemycket pengar, säger han och skrattar.

Vad är det roligaste med din verksamhet?

– Jag är nog lite rastlös i själen. Jag gillar variationen och förändringarna som sker i branschen. Från ett Vilda Västern till att det i dag finns ett säkerhetstänk, att det finns utbildningar och en utveckling. Sedan tycker jag det är en tillfredsställelse att se det man har gjort. Det har alltid varit roligt när familjen har varit ute och åkt bil, och jag stolt kan peka ut att ”det där taket har jag lagt” (även om min fru och mina barn tycker det är mindre roligt). Och de där tidiga mornarna på våren när man går ut och solen lyser en i ansiktet, det boostar!

Hur har du hanterat tider när det varit oroligt i branschen?

– Om man backar till den där tiden i början av 90-talet så minns jag att jag ibland gick och lyfte oroligt i luren och nästan undrade om den var död. Det kan man roa sig med i dag när man ser tillbaka på de gamla resultaten. Det var enorma ups and downs. Det har vi inte sett de senaste tio åren. Nu har det inte varit några bekymmer. Det finns jobb till alla och vi behöver fler plåtslagare.

Men hur kommer det sig att efterfrågan har varit så upp och ner?

– Den svenska marknaden var mycket mer sluten då. När den dog här fick vi åka till Tyskland eller Norge och jobba. Det var många plåtslagare som sökte sig dit i perioder. Men nu har det varit stabilt länge. Och rekryteringen av nya plåtslagare måste till för branschens skull. Det är nog tyvärr för lite ungdomar som söker sig till byggbranschen. Och det krävs rätt mycket av en plåtslagare. Att ha den rätta viljan, men också den sociala biten då personen ofta är ute själv hos privatpersoner och på byggena.

Vi tittar på bilderna som pryder väggarna där vi sitter, och får oss ett skratt.

– Och 2016 tillkom det en tjej på bilderna. Vi behöver verkligen fler tjejer i branschen, säger han.

Hur får man fler unga att vilja bli plåtslagare?

– Som allt annat i dag så handlar det om att sälja in det. Den här branschen kommer ju att förgubbas annars. Jag tror att vi behöver få tag på ungdomarna i yngre åldrar. Skolmiljön löser inte riktigt det. Mer ”prova på” och lärlingsmöjligheter, och att helt enkelt hotta upp branschen lite. Lönen är ju bra. Man måste helt enkelt försöka nå rätt intressenter, och se individens möjligheter. För vissa går det snabbare att lära sig, för vissa går det långsammare. Vi har en arbetsgivarförening och ett fack som att vi jobbar på 30-talet. Vi måste hitta möjligheter, och inget ”vi och dem” system. Ett ömsesidigt utbyte där företagare och arbetstagare litar på varandra.

Du har passion för idrott och lagsport. Går det att ta med sig något av det i företagandet?

– Ja, absolut! Tänker man lite i lagsportens anda så behövs det olika typer på planen för att allt ska fungera och även få kemin att funka. Väljer man att arbeta med personer som är för lika en själv så blir det lätt att man fastnar i samma tankebanor, och då blir många idéer aldrig utvecklade.

Har ett bra rykte i fikarummet

Det märks att Patrik har ett stort förtroende i branschen. Han har varit med på resan under de tjugofem år som de unga nyanställda på exempelvis Skanska har blivit högt uppsatta divisionschefer. Och han har fått många rekommendationer genom åren.

– Ett bra rykte i fikarummet gör att många också hör av sig för konsultation. Vi vågar ge oss på de lite svårare uppdragen precis som att vi ger oss på de små. Passion går lite före vad som står på den sista raden.

De som funderar på att starta eget, vad har du för tips till dem?

– Långsiktighet. Vet du vad du vill och känner för det så måste det få ta tid. Företagandet är som ett långt cykellopp. Ups and downs kommer, och det är viktigt att ha med sig. Det kanske går minus en månad. Men biter man i och tar fram passionen så blir det plus till slut.

Hur kom du i kontakt med Spartan Redovisning?

– En kund som vi hade la om taket hemma hos Hillevi, och vi gjorde plåtslagerit där. Jag hade en som skötte mina papper då, och det fungerade inget bra. Jag nämnde det för Hillevi, hon ringde upp mig efteråt och vi började vårt samarbete efter det.

Hur tycker du att samarbetet går?

– En sådan ordning och reda som hon har, så hoppas jag att mitt företag också är och uppfattas. Det har aldrig varit några problem. Allt har fungerat jättebra!

 

Fler intervjuer med Spartans kunder:
Skulle aldrig bli egenföretagare – men kunde inte släppa affären
Därför känns Eminent Hälsostudio som hemma
”Skulle aldrig gå tillbaka till att vara anställd igen”