Wenche Helmersson öppnade sin salong när hon var 25 år gammal. Sedan dess har hon fått följa sina kunder genom livet, hinna med både en och flera renoveringar och gjort så många hållbara frisyrer att det är omöjligt att räkna. Häng med på resan tillbaka till där allt började!

Redan som liten ville Wenche bli frisör. En dag när det var teckning i skolan satt hon och målade åtta olika frisyrer på ett pappersark, som hon signerade med sitt namn och klass 7B.

Fyra år senare var frisördrömmen på väg att bli verklighet. Året var 1965 och Wenche började utbilda sig på frisörtoppskolan i Sandvika utanför Oslo. Hon studerade i fyra år och fick lärlingsanställning på Ester Salong.  

– Jag minns att pappa sa till mig då att ”frisör är ju rätt för dig Wenche, men samtidigt är jag lite besviken”. Han ville ju så gärna att jag skulle börja jobba på hans kontor, säger Wenche och skrattar:

– Sedan blev jag kär i en svensk man också, och då tyckte han att jag hade kunnat tjäna mer pengar om jag i alla fall var kvar i Oslo.

Men Sverige blev det. Närmare sagt Göteborg och Hisingen. Vid 22 års ålder fick Wenche jobb på salongen Fair Lady på Backaplan. Och efter tre år fick hon nys om en tillgänglig lokal, bara ett stenkast därifrån:

– Lokalen låg väster om Kvillebäcken i ”Rosa Huset”. Och en kund till mig drev caféet ”Rosa Mi” i lokalen bredvid. Hon tyckte att vi skulle bli grannar! Jag gick där och trevade fram och tillbaka – och plötsligt så hade jag tagit över lokalen. Min dåvarande man Lasse hjälpte mig att renovera och jag hade bara en vecka på mig från det tidigare jobbet tills dess att jag skulle sätta igång på nytt.

Sagt och gjort. Den 19 november 1973 öppnade hon upp Salong Wenche.

Du var bara 25 år då. Var det läskigt att öppna din egen salong?

– Nej det skulle jag inte säga. Jag hade full kundlista direkt, eftersom jag fick med mig mina kunder från den andra salongen. Och vid öppningen hade jag en annons på första sidan i Göteborgsposten del två. Det var roligt! Det kom bara mer och mer kunder och jag kände att det här nog skulle gå!

Wenche berättar att hon anställde en lärling från första stund. Lena heter hon, och blev kvar på salongen i 16 år. Först som anställd och därefter hyrde hon stol.

Har du haft några utmaningar på vägen som du vill berätta om?

– Det är svårt att få in någon som vill hyra stol på salong. Det är mycket som ska stämma. Det var något år under åttiotalet som jag var själv, och då hade jag dessutom solarium på salongen. Det blev mycket att ta hand om på egen hand så då delade jag upp lokalen. Men sedan har det flutit på. Jag har antingen haft lärlingar eller någon som vill hyra in sig.

En annan som började sin karriär hos Wenche är ingen mindre än Spartans Hillevi. Då som extrajobbande trettonåring, sommaren 1975:

– Jo då, hon började i schamponeringen. Men det förvånade mig inte att hon senare skulle jobba med ekonomi, eftersom hon tidigt frågade om semesterpeng. Hillevi sa då att hennes vän som sommarjobbade i butik hade fått det, säger Wenche och ler:

– Semesterpeng för att jobba i schamponeringen… Det hade ju inte jag tänkt på. Men jag fick såklart räkna ut lite då!

Och nu sköter hon din bokföring.

– Ja, men jag fick fråga många gånger först. Hillevi ville ju gärna inte bokföra för kompisar. Men när min redovisningskonsult gick i pension för något år sedan tog hon över. Och det är jag glad för. Nu har jag alltid någon att bolla med!

Hållbara frisyrer och konstverk

Varje år åker Wenche på kurser och mässor för att lära sig något nytt och hämta inspiration. Hon berättar att mycket kommer igen, fast på nya sätt. Frihandspensling heter exempelvis balayage nu för tiden. Det är viktigt att uppdatera sig, säger hon. Så man hänger med i trenderna.

Men det finns en sak som Wenche aldrig ändrar på:

– Jag tar mig alltid tid för kunden och kryssar nästan alltid av en timma för klippning. Jag är noggrann och den ska aldrig rafsas igenom. Efteråt vill jag gärna styla lite. Kunden ska ju känna sig fin när hon går från mig. 

Du har fått höra att du är en konstnär också!

– Ja det kanske jag är? Jag tycker det är roligt med färg. Sedan tror jag att det är kombinationen med att jag gör hållbara frisyrer. Kunder berättar att stylingen håller i flera dagar, och det är nog för att jag blivit tränad i att föna från grunden. Det kan se lite, lite stelt ut första timmarna men å andra sidan så håller det också. Det brukar vara tacksamt vid bland annat bruduppsättningar. 

En salong genom tiderna

Precis som hårtrender kommer och går så ändras också inredningstrenderna. Och med Wenches 45 år i Rosa huset har salongen hunnit med några förändringar. Hon berättar att väggarna var klädda i gyllene medaljongtapeter till en början – typiskt 70-tal. Stolarna var primitiva och färgen gick i beige.

Sedan dess har lokalen gjort en rad stilbyten. Genom åren har både träpaneler och valv tillkommit. Väggarna har pendlat mellan vitt, senapsgult, ljusgrönt och ljusgrått. För några år sedan fick stolarna bli röda och kassadisken, som hängt med i alla år, fick sig en renovering den också:

– Den gör jag mig aldrig av med. Den stod i salongen redan innan jag tog över och Lasse renoverade den. Vackert rundad är den med ekskiva, röd klädsel och knoppar i mässing. När jag sålde salongen fick den flytta in i min lilla lägenhet. Jag sitter och äter frukost vid den nu!

Wenche sålde salongen i juli 2018. Nu hyr hon stol istället och har trappat ner till tre dagar i veckan:

– Jag börjar vänja mig vid det nya, men jag har inga planer på att sluta och bli heltidspensionär.

Vad har det bästa varit under de här åren?

– Jag har alltid firat mina jubileer med mat och dryck till mina kunder. Både när jag firade 15, 20, 30 och 40 år. Jag gillar att hålla stora fester!

Uppdatering:

Från och med den 30 juni 2020 fortsätter Wenche på Salong Black & White i Göteborg. Klicka här

för att komma till deras Facebook-sida!

 

---

 

Fler företagsresor: 
Skulle aldrig bli egenföretagare – men kunde inte släppa affären
Marks Cykel och Fritid ger sig in på nya terränger
”Om inte vi värderar vårt arbete – vem ska då göra det?”